RSS Titel

Jag tycker att det är jobbigt med människor som är energitjuvar och som bara dränerar mig på kraft. Jag känner också att det påverkar min självkänsla negativt att umgås för mycket med den typen av människor.

Sat, 26 Dec 2009 20:05:24 GMT

Alla människor är inte lika och visst är det så att vissa människor är en större utmaning att umgås med än andra. Man kan lära sig mycket av vad energitjuvarna triggar hos en själv. Sen kan man ju också bestämma sig för att ägna mest tid åt människor som ger kraft istället för dränerare en på energi. Uppsök inte eller häng kvar någon längre tid tillsammans med människor som ofta missförstår, trampar på eller på olika sätt kränker dig, medvetet eller omedvetet. När du märker att andra vill bromsa eller kritisera dig och det du vill göra i ditt liv så handlar det mest om dem själva och deras egna låga självkänsla och har egentligen ingenting alls med dig att göra. Den som har god självkänsla peppar och stöttar sin omgivning och kan glädjas åt andras framsteg och framgångar. Träna dig i att vara som en gås där anda människors negativa energier rinner av dig så att du kan gå vidare och fortsätta fokusera på ditt.

Jag har testat många självhjälpsmetoder för att stärka min självkänsla redan men jag känner att jag har en bra bit kvar. Vad ska jag göra?

Sat, 26 Dec 2009 20:04:16 GMT

Ja visst kan det ta tid att jobba med sin självkänsla och man kan göra mycket själv genom att träna sig i att tänka rätt etc. Men om det går för trögt tycker jag absolut att man ska söka hjälp. Det kan vara exempelvis vara genom rådgivning, coaching eller terapi. Ibland kan man behöva lite hjälp på traven med att ställa frågor så att man får bättre kontakt med sina underliggande känslor och beteendemönster som kanske är djupt rotade, ibland i flera generationer. Till skillnad från en del myter man kan ha kring att be om hjälp Det är inte ett tecken på svaghet att kunna söka och be om hjälp, tvärtom om är det ett tecken på styrka att våga erkänna att man inte kan allt själv hela tiden.

Jag vill lära mig sluta tänka negativ om mig själv och vända det till positiva tankar och på så vis stärka min självkänsla, hur gör jag?

Sat, 26 Dec 2009 20:02:50 GMT

En övning kan vara att nästa gång du tänker negativt om dig själv och din prestation så låter du bara tankarna komma och gå som de vill en stund utan att du försöker ändra eller förändra dem. Bara acceptera dem som de är. Tänk gärna, jag är inte den som tänker utan den som observerar mina tankar. Du är mycket mer än dina tankar. Fortsätt utforska dina tankar en stund. När det känn som det räcker med det negativa kan du bestämma dig för att du är den som bestämmer vad du tänker. Varje gång du får en tanke du inte vill ha så kan du använda någon bild för att styra undan dem, exempelvis kan du se dig själv hålla i en stor sax som klipper sönder tanken. Eller så kan se dig själv sudda ut tanken med en stor sudd osv. Det är en skön känsla att kunna styra sina tankar på detta vis och efterhand går det ofta lättare och lättare.

Hur bryter jag mina negativa tankebanor om att inte duga och räcka till etc?

Sat, 26 Dec 2009 20:00:57 GMT

Nästan alla tänker någon gång att man inte räcker till. Kraven är många både på jobbet och hemma i dessa tider och ibland känns livet som ett enda aldrig avstannande ekorrhjul. Förhoppningsvis blir sådana tankesvackor kortvariga och man lyckas själv bryta dem. Sådana tankar kan vara tecken på att man glömt bort sig själv och sina egna behov på vägen, att man är för stressad och slutkörd och när man är det är det ju svårt att "tänka positivt". Om tankarna är mer konstanta och man nästan hela tiden går runt med "jag duger inte till något eller räcker till någonsin" kan det givetvis handla om att man har för höga krav på sig själv, vilket i sin tur kan handla om att man har en låg självkänsla.

Ta gärna en time-out och fundera över vad du behöver påfyllning av för avstressande och roliga saker för att kunna tänka mer positivt igen. Fundera också över vad du hade sagt till en kär vän om han eller hon hade sagt precis samma sak till dig, det vill säga att han eller hon inte hade känslan av att duga. Vad hade du då sagt till henne? Säkert hade du sagt till din vän att hon eller han visst är helt fantastisk och att han eller hon skulle minska på sina krav på sig själv. Vi är ofta mycket överssende med att andra inte måste vara eller göra saker perfekt än med oss själva. Hur skulle det vara om du började se på dig själv med samma milda ögon?

Jag vill sluta jämföra mig själv med andra och få en högre självkänsla och känna att jag duger oavsett vad andra människor gör eller presterar runt omkring mig. Jag känner mig tyvärr ofta som en bluff fast andra nog tycker att jag är framgångsrik och ibland beundrar mig.

Sat, 26 Dec 2009 20:00:15 GMT

Det är vanligt att man tvivlar på sig själv någon gång i livet. Men om man har en hög självkänsla så har man ändå med sig en inre känsla av duglighet genom livets olika skepnader. Då står man bättre pall, trots att det ibland blir motgångar och misslyckanden. Det du talar om kallas ibland ”bluffsyndromet”. Det vill säga att trots att du säkert uträttar helt fantastiska saker så känner du dig ändå värdelös och att du varken duger eller räcker till. Och det räcker då inte att alla andra säger att du är värdelös och att de beundrar dig därför du bär ändå på känslan av att en dag kommer någon att knacka dig på axeln och säga att de upptäckt att du är en bluff. Det säger sig själv att den som bär på denna känslan är sårbar för kritik och vad andra tycker om sin prestation. Lösningen är att långsiktigt jobba med tankarna om sitt värde själv eller tillsammans med ett professionellt bollplank eller mentor etc. Målet är att känna sig ok och att man duger oavsett situation. Att man också kan misslyckas med saker utan att vara misslyckad som människa.

Läs mer om bluffsyndromet eller ”imposture syndrome” som det heter på engelska.

http://www.impostersyndrome.com/

http://www.e24.se/kvinna/karriar/sa-blir-du-av-med-bluffkanslorna_1377577.e24